3. Sök stöd 

Att känna till alternativen, att det finns många olika sorters hjälp, är viktigt. Detta kapitel hjälper dig att göra ett informerat val, oavsett om det handlar om att fortsätta förändringsarbetet på egen hand eller att söka dig till en behandling som passar din situation.

Du har nu arbetat dig igenom mer än halva programmet -- bra jobbat! I det senaste avsnittet fick du lägga upp en plan för hur du kan hantera hinder på vägen mot ditt mål. Nu ska vi utforska olika professionella stödalternativ som kan hjälpa dig ytterligare på vägen mot målet.

Det finns ingen behandlingsform eller tillvägagångssätt som passar alla, utan ibland måste man prova sig fram tills man träffar rätt. Viktigast är ändå att veta att det finns många olika sorters hjälp och att våga ta det första steget. Det kanske är glasklart för dig att du vill börja behandling och vilken behandling du söker, men om det inte är det -- det är okej. I detta avsnitt kommer du få information om en hel del alternativ som skulle kunna vara hjälpsamma för dig.

 

Innan vi dyker in. Läs gärna berättelserna här nere. Berättelserna är fiktiva, men baserade på intervjuer med personer som besökt Beroendeakuten. Personerna har stött på olika hinder i processen att söka behandling. Låt oss problemlösa lite. Finns det något behandlingsalternativ som särskilt skulle kunna passa för dem? Håll den frågan i åtanke genom hela avsnittet.

Jag tycker att det är så laddat och tabubelagt att sitta och prata om alkohol sådär. Bara tanken på att öppna upp mig för en ny behandlare och berätta min livshistoria gör mig trött. Det känns som att det bara blir upprepningar och ett ältande. Nej tack, då hjälper jag hellre mig själv.

För mig handlar det inte om att jag inte vill ha hjälp -- det vill jag verkligen. Jag vill bli kvitt beroendet. Problemet är att det känns som en labyrint att ta reda på var och hur jag får den hjälp som är bäst för mig.

Det är bara så himla svårt att få ihop livspusslet — jobba, fixa mat till barnen. Inte en chans att jag kommer loss under dagen. Då måste jag berätta för chefen också om mina problem och det vill jag inte riskera. När ska jag få tid med behandling?

Jag har alltid tänkt att mina drogproblem bara är toppen av isberget. Jag har brottats med ångest och depression i flera år, och drogerna har varit ett sätt att fly från det. Ärligt talat känner mig tveksam till att söka behandling då jag oroar mig att den bara kommer att fokusera på droger och beroende. Om behandling inte kan hjälpa mig att lösa det som ligger bakom problemet, vad är då poängen med att gå behandling?